I Norge finns det två stora namn inom den progressiva rocken, Pagan’s Mind och uppstickaren för några år sedan, Circus Maximus, men annars så är ju Norge tyvärr mest känt för black metal-genrens bedrövliga tilltag med kyrkbränningar och mord. Detta är något som inte har med musik att göra över huvud taget och jag tror att det lite har svärtat ner för många andra metal och rockband i vårt grannland. Sedan Circus Maximus släppt sina två fantastiska album så har vi gått och väntat på den stora norska progressiva metalvågen, men det har liksom kommit av sig. Därför är det extra glädjande att presentera detta nya, och väldigt unga, norska band som kallar sig ASPERA för er. Skivdebuten sker på det anrika tyska bolaget InsideOut som släpper plattan ”Ripples” den 25:e januari.
När jag skriver att bandet är väldigt ungt så är det medlemmarna som jag menar och det är faktiskt så att de fem norrmännen bara precis passerat 20-årsgränsen. Med det i bakhuvudet så är det här en helt orimlig debut, där vi får vara med om en resa in i ett progressivt landskap som vi normalt bara hör från rutinerade ”gubbar” i band som Dream Theater, Redemption, Pagan’s Mind eller Pain Of Salvation. Sedan var det ju ett tag sedan som plattan spelades in och då var dessa grabbar ännu yngre, som sig bör. ”Ripples” imponerar med snygga melodiösa refränger som framförs av Atle Pettersen, en sångare med ett register som verkligen heter duga. Samspelet mellan musikerna är också imponerande just med tanke på åldern hos dem som spelar.
Plattan är inspelad i grabbarnas hemstad Skien, i egen studio och är senare mixad i Sverige, hos Jens Bogren, som bland annat producerat band som Opeth, Paradise Lost och Hammerfall. Han blev totalt mållös när han hörde ASPERA’s musik och kommenterade senare, när han fick talet tillbaka:
”Debutplattan från ASPERA är ett av det bästa progressiva album som jag hört på mycket länge! Sedan 1992, för att vara exakt! Det var en ära att hjälpa bandet att fixa till den platta som de förtjänar!”
Albumet som Jens syftar på är naturligtvis Dream Theater’s ”Images and words”, som släpptes 1992 och förändrade en hel musikvärld därefter.
Efter en kort inledning så släpper ASPERA loss i titelspåret som har en refräng som gnager sig in i hjärnan och jag fullkomligt ryser åt den melodiösa och kraftfulla melodislingan. Ett album kan knappast inledas på ett bättre sätt och fortsättningen är inte så mycket sämre. I ”Do I dare?” får både gitaristen Robin Ognedal och keyboardisten Nickolas Main Henriksen visa upp sina färdigheter. Man kan inte annat än att bli imponerad!
”Remorse” är en tyngre och ganska mörk historia med en hel del nedstämda gitarrer, men som ändå är starkt melodiös i harmonierna.
Plattans stora mästerverk får väl ändå sägas vara den dryga åtta minuter långa ”Between black & white” som inleds med komplexa signaturer och fortsatt intressanta arrangemang. Samtidigt är låten fylld med snygga och melodiösa sångslingor.
Circus Maximus var väldigt intressanta när deras debut ”The first chapter” kom ut och uppföljaren ”Isolate” var till och med snäppet ännu bättre. ASPERA har faktiskt ännu mer talang och musikalitet än sina kollegor och man undrar vad som kommer att bli av dessa unga grabbar i framtiden. Jag tror att detta bara är början på något riktigt stort. Fantastisk debut!
|
| Låtlista |
1. Intro
2. Ripples
3. Do I dare?
4. Remorse
5. Between black & white
6. Catatonic coma
7. Torn apart
8. Traces inside
9. Reflections
10. The purpose
|
Köp den
hos CDON
|
