2003 släpptes en 5-spårs CD med två Ume-bor, Peter Starefeldt och Daniel Andersson. Det anmärkningsvärda med denna CD’s musik var att den var i kvalitet nästan lika fullmogen som vilken annan känd västkustmusikers musik från Los Angeles. Sedan dröjde det några år innan man hörde av Daniel Andersson, då han släppte en soloplatta på Zink Music, kallad ”Days in L.A.”, efter att han tillbringat en längre tid i just den staden. Jag var lite besviken på den skivan, då Daniel lämnade den klassiska västkusten och blandade in mer modern singer-song writer element i sin musik. En bra platta, men inte i klass med den tidigare nämnda plattan med DP.
Nu är vi framme i nutid och Daniel Andersson är ännu en gång aktuell med ny musik, den här gången tillsammans med keyboardisten och bassisten Stefan Olofsson. Dessa två kallar sig STATE COWS och släpper sitt självbetitlade debutalbum på den tyska lilla etiketten Avenue Of Allies. Stefan fanns också med i Los Angeles under samma period som Daniel var där och fanns med på ”Days in L.A.” plattan, men nu är båda involverad lika mycket i all musik som finns på skivan. Den perfekta produktionen står de båda själva för och det låter verkligen så som de mest inbitna puritanerna av västkust musik vill att det ska låta; soligt, luftigt, positivt och vattenkammat bakåtlutat.
STATE COWS är rent ut sagt ett helt fantastiskt album och om du gått och väntat på att Airplay skulle släppa ett nytt album, eller Pages skulle återförenas så är det här albumet för dig. Så här lät det när västkustmusiken var som störst i bittida 80-talet och, förutom några få ljuduppgraderingar, så känns det som om tiden stått still. Plattans bästa spår är ”Painting a picture” och det dryper av Jay Graydon, Airplay och Pages i arrangemangen, i sättet att spela och i den lättsamma attityden. På tal om Graydon så hör vi honom som gäst köra ett gitarrsolo i den utmärkta ”New York town” som lutar långt in i New York’s musik kvarter och det kunde lika gärna varit Steely Dan som man hör, så länge versen varar, medan refrängen är mer åt en superslick David Foster. Flera andra spår anar närmanden till Steely Dan och det är även kul att grabbarna vågat lägga riktigt blås på några av spåren. Att musiken låter mycket Steely Dan beror på att STATE COWS bildades ur spillrorna av ett kortlivat tribute band till dem, kallat 2nd Arrangement.
”Stella by the barlight” är också en av plattans höjdpunkter, med en stark vers och en ännu starkare refräng. Och en sak som slår mig är Daniel’s utveckling röstmässigt. Hans röst är fortfarande lite begränsad, men långt ifrån lika mycket som den tidigare varit. Han låter mycket lugnare och definitivt säkrare på sig själv i den rollen. ”Mystery Jane” har oerhört snygga harmonier och här låter Daniel faktiskt lite likt Richard Page (Pages, Mr. Mister) när han sjunger. Och i ”Looney gunman” har STATE COWS plockat alla de snyggaste harmonierna och ackordföljderna som Steely Dan uppfann på 70-talet och satt dem i en och samma låt och kryddat den med en riktigt snygg och catchy refräng.
STATE COWS är årets hittills största utropstecken, en starkt värmande och lysande sol i vårt höstlika försommarväder. Jag är djupt imponerad av allt från låtsnickeri, arrangemang, musikalisk kvalitet och internationell professionalism, till kärleken till musiken som STATE COWS skapar. En fantastiskt platta att fira sommaren med…när den väl kommer.
|
| Låtlista |
1. I’ve changed
2. New York town
3. Come to the point
4. Stella by the barlight
5. Mystery Jane
6. Painting a picture
7. Tunisian nights
8. Looney gunman
9. Riding this highway
10. No man’s land – Instrumental
11. Lost in a mind game
|
Köp den
hos CDON
|
